Mårten gås 10 november
Sjutton glada gäster var vi på vår Mårten gås fest. Ännu en gång kunde vi samlas i det charmiga lilla huset i Porsgrunn och få vällagad mat med massor av goda tillbehör.
Vi fick en soppa till förrätt, inte svartsoppa, men en gräddig soppa kokt på skroget av fågeln vi skulle äta. Sedan vankades gås med smarriga tillbehör som brysselkål med bacon, rödkål med äpple, frukt, lingonsylt, godaste såsen och potatis. Vi hade sånghäften och sjöng till gåsens ära. Några tal hölls och alla trivdes.
Sedan flyttade vi oss till soffgrupperna i det lilla huset och högg in på äppelkaka och kaffe/te. Vi hade dragning av vårt stora höstlotteri med fina vinster före kvällen avslutades.
Blått och gult, passade fint till oss Sweor.
Tack alla för en trevlig kväll och tack till alla som bidragit!
Hälsningar Ulrika
Vackra Telemark del 2
Väl uppe på toppen av Krossobanen hade vi fantastisk utsikt över Rjukan. Vi värmde oss med en kaffekopp och Kvikklunch och fick höra om byggprojektet med nytt café och Solstien som sherpa`er från Nepal byggt här uppe.
Sedan gick färden vidare till Tinnsjön och detta historiska ångfartyg, Ammonia från 1929. Det var en spännande omvisning från en tid med klasskillnader mellan passagerare och mycket vackert hantverk. Hytterna för manskapen med platsbyggda sängar och möbler var också sevärt.
Jag fick sitta i den mest välbevarade salongen i skinnsäten som inte blivit slitna genom åren. Detta var salongen direktörena använde. Första klass var också på övre däck men där hade interiören blivit mer sliten fast man kunde se att det varit fint där också. Ammonia och systerskeppet Hydro var lastfartyg som fraktade salpetersyra, ammoniak och tungt vatten. De fattigaste passagerarna fick vara i salongen nederst till höger. Den låg under däck och all farlig last. Under andra världskriget sprängdes Hydro med sprängmedel placerad under denna salong av norska sabotörer för att stoppa nazisterna. De försökte ju utveckla en atombomb på den tiden. 
Vid Ammonia ligger denna vackra station och inte långt härifrån skulle vi cykla dressincyklar.
Tänk, nu har jag gjort det också!
Vi hade möjlighet att få se Rjukanforsen i fritt fall, så efter cykelturen åkte vi dit. Forsen går sedan hundra år tillbaka inuti rör till kraftstationerna här på Rjukan, som var världens största den gången det byggdes. Den enorma nederbördsmängden i sommar gjorde att de måste släppa vattnet några veckor. Vilket annars aldrig sker. Vilken tur vi hade som fick se... 
Forsen är mycket större i verkligheten om de hade släppt hela lös, men det dånade bra ändå när vi närmade oss. Varje sommar under några dagar spelas ett teaterstycke här uppe vid forsen, Marispelet, som handlar om Mari och hennes älskade, där hon på slutet kastar sig i forsen. För att dramatisera det hela ännu mer, börjar forsen murra och som avslutning släpps forsen efter varje föreställning. Magiskt, måste det vara för publiken.
Tillbaka till Gaustablikk Høyfjellshotell fick vi omvisning av direktören och sedan en fantastiskt god lunch före hemresa.
Tack VisitRjukan för en fantastisk visningstur i dagarna två!